igår kväll/natt var inte den bästa jag vart med om, började med att jag bråkade med min pojkvän som har bestämt sig för att jag är lika stängd som en bok och inte pratar om privata saker med honom. jag tycker att jag gör det, men iallafall. så vi örjade bråka om detta.. hans mamma erbjöd sig att betala en garderob till oss om vi bestämde oss för att köpa en garderob istället för en byrå.. det var det vi bråkade om.. jävligt nödvändig grej att bråka om? iallafall, det är över nu, allt är fridens.

men samtidigt som detta så fick jag värsta emo grejen och åh, så var min man lite för ärlig med vad han tycker om mitt utseende. det är aldrig kul. men jag är så trött på att må dåligt nu så har bestämt mig för att inte äta en massa jävla skit hela tiden. ska skriva ner vad jag äter så jag kan se om jag äter asmycket eller om det bara känns som det. jag tror det är en bra grej. så har jag bestämt mig för att börja med min naturdiet imorgon istället för på fredag. så jag kommer igång och inte bara skjuter upp det hela tiden.

så nu blir det inget mer godis/chips/läsk för min del. dricker nästan aldrig läsk iallafall så kommer inte precis sakna det. haha. men min pappa köpte glass till mig igår. tror det är 8st i ett paket.. så måste faktiskt äta några av dom.. jag bad ju honom köpa dom.. men förutom glassen så blir det inget mer sånt. för nu är det fan nog. man blir inte slimmad och fit om man äter massa skit och bara degar hela dagarna!

Ikväll är det fotboll, heja Sverige.

jag har funderat ganska mycket, på saker som är viktiga för mig och som ni säkert skiter fullständigt i, men det är ju min blogg så det gör inget. :)

jag har länge haft problem med mig själv och mitt utseende, eller så länge jag kan minnas nästan, tror jag var på diet första gången när jag gick i 5an. då var jag alltså.. 10år eftersom att jag fyller i december.. och när jag gick i 8an hade jag en "fullblodig" (haha) ätstörning. och sen har det ju blivit bättre nu, jag har ingen ätstörning längre, men man får ju återfall och jag är väldigt osäker på mig själv, och så för bara några år sen så började jag gå upp jätte mycket i vikt, och vägde strax under 100kg. vilket är vääldigt mycket till mina 173cm.

jag gick sedan ner i vikt nu under hösten och gick ner till ungefär 68kg. aldrig vart så nöjd med mig själv. men så gick min farmor bort och så gick jag upp allt igen, + att mitt gym stängde ner. men nu är jag så trött på mig själv, jag är beroende av chips, så nu har jag satt mig själv på rehab och äter inte chips längre. och visst jag äter godis och jag småäter i massor. men jag vet iallafall om det. och det är ju ett steg i rätt riktning? det är alltid något?

Jag flyttar ju till min mamma som bor ute i skogen på torsdag, och det finns ett jätte mysigt spår där, tror det finns 1,2 och 5 km. men är inte säker, var ett tag sen jag var där. men jag tänkte börja springa där då, saknar min kondis jätte mycket.

så vad hade jag tänkt göra åt detta?

jo, jag ska gå på sån naturdiet, ni vet sånt pulver man blandar med vatten och äter i 2 veckor? smakar verkligen skit, men man vänjer sig. så det kommer gå bra, sist gick jag ner 6kg på en vecka med det, jag hoppas på 2-4 per vecka denna gången, vill inte hoppas på några underverk. och så hade jag tänkte att cykla upp till det spåret (vilket är ca 5km) och sen springa det då ett par gånger i veckan iallafall. tänker inte säga varje dag, även omdet är deet jag tänkt, men det kommer jag nog inte orka med, inte i början iallafall. men 3-4 gånger i veckan hoppas jag på iallafall. får väl ta mig i kragen bara.

Håll tummarna för mig? jag behöver det. vill bara få en mycket hälsosammare livsstil och få upp min kondis, och jag vet av erfarenhet att jag mår så mycket bättre när jag tränar och äter bra mat, blir både gladare och nöjdare med mig själv. finns inget att förlora? man vill ju vara hälsosam? jag vill det iallafall. nu har jag ju godis hemma, men när det är slut så tänker jag inte köpa något mer godis eller liknande. kommer dock äta riskakor och popcorn, för det är sååå gott. hahaha.

det var det jag hade att berätta nu, ursäkta för ett jätte långt inlägg utan bilder.puss med er och ha det så bra.

ps, ska fixa min header och resten av utseendet på bloggen snart, ska bara orka ta bilder och fixa lite. men just nu packar jag hela dagarna. ds. 

Flyttar till min mamma om mindre än en vecka. känns lite sådär. men men.. Gick ut igår, måste nog erkänna att det var den tråkigaste utgången någonsin, men det var okej iallafall, men det mest irriterade som finns är fulla människor som håller på. alltså som aldrig slutar säga samma sak, eller som säger dumma saker eller som inte fattar. men men.. här är lite bilder iallafall. :)

(Angelica, Jag, Albin)

(Jag och Albin partade på White Russian.. GODASTE SOM FINNS!)

(Göteborg a night, kommer sakna det jätte mycket. Älskar Göteborg.)

så, hade tänkt  vara helt ärlig här i bloggen eftersom att den är ganska privat och inte så många som vet att den finns och så vidare. vill kunna skriva av mig här och så vidare.

min mamma ringde precis mig, blev lite irriterar först eftersom att jag är lite sur på min mamma eftersom att hon inte kom hit på min student.. satt här helt själv.. jag vet.. snällt.. jätte tråkigt var det. men iallafall så säger hon såhär "jag har något att berätta, det är inte så kul, men det är så det är nu.." och mja, min syster har dragit. hon är 15år och har dragit hemifrån alltså. och jag undrar vad hon tänker med?

Hon har kontakt med min mamma och hon försöker så klart få hem min syster igen, men det är inte så lätt som man kan tro. min syster har också någon.. bokstavskombination som ingen vet säkert vad det är. så hon.. ehmn.. fattar inte riktigt.. men hon är ju helt normal o så när mn träffar henne. men iallafall.. :( det är inte så kul iallafall och vet inte hur jag ska få hem henne.

men jag flyttar dit nästa vecka, då lovade hon att hon skulle komma och träffa mig iallafall. så kommer hon inte hem imorgon så ringer min mamma till soc också och då kommer hon förhoppningsvis hem.. efter en jävla vecka. :( ibland så vet jag inte vad jag ska göra?

varför är min familj så fuckad typ. inget är rätt med min familj? åh, vill inte skriva ut allting här. men verkligen? kan något bara få vara normalt och lugnt? bara för en vecka? måste folk försvinna? få utbrott? slåss? röka på? bli med barn? kan det bara vara lite lugn och ro ibland? orkar inte med detta.

delvis därför jag bor med min pappa och inte min mamma nu.

känner verkligen en äcklig känsla av det här, för enligt mig är detta oacceptabelt. och jag känner mig .. för bra för det där.. det är hemskt jag vet, men jag skäms över min syster, jag är för bra för att min syster ska göra så? vad har hänt med mig? det är ju så fel att tänka så? och jag vet ju om det.. så åååh. vad gör man?

det var allt för nu.

ha det bra.

Nu sådär strax efter studenten så känner jag mig väldigt stressad, det är konstigt? right? det borde vara nu jag slappnar av och tar det lugnt? eller? men jag kan inte bara vara hemma efter att ha stressat runt som en galning? nu har jag inget att göra på 2 veckor.. sen sätter jag igång med allt hoppas jag. skola, flytta hit och dit.. åh, känns som att jag håller på att bli galen. :(

Jag är hon på bilden som är utan mössa